31 May 2009

Om äkta kärlek och allting runt omkring

- Finns det något vi kan titta på på TV ikväll?
- Nä, men vi kan titta på varandra? (blink blink)
- (svag men noterbar suck) Nä.
- Nä nä.

På båtutflykt


En fnurra på tråden

Mitt och bloggens förhållande har knakat lite i fogarna den sista tiden. Vi har ett tämligen osynkat schema och ses alltför sällan. Men det är bara en liten svacka och så fort det blir regn så kommer jag och bloggen bli bästa vänner igen. Men eftersom dongeln ännu inte har reaktiverats och fått flytta in i sommarstugan kommer det tyvärr vara lite svajigt med mitt bloggande ett tag till. Jag ber om ursäkt för det och lovar bli en bättre människa.

24 May 2009

På promenad




23 May 2009

"åh Åååsa, kom uuut ikväll, jag väntar i hörnet på seven eleven"

Jag har fått lite tid att tänka idag.
När jag nu ändå råkar vara sjuk och dödligt uttråkad.
Och har haft snyftmaraton till missade Grey's anatomy-avsnitt.
Och det ena med det andra.
Det här med att skriva låtar där olika tjejnamn figurerar är ju ganska populärt.
Åsa verkar dock vara ett lite mindre populärt jobb.
(ja, visst är det underligt?!)
Det är svårt att konkurrera med typ Linda, Sandra och Caroline.
Man kan ju tycka att typ åtminstone Per Gessle kunde kläckt någon sommarhit med "Åsa" i texten eftersom min onödiga vetande säger mig att hans fruga heter så.
Men icke.

Jag tycker nån borde skriva en låt om Åsa.
(Jag vill inte va petig men...gärna Håkan Hellström)
Det vore mycket gulligt, tack.

22 May 2009

Feber och hemlängtan

Idag är det synd om mig.
Jag dragit på mig svininfluensan OCH jobbar.
På en klämdag!

Det är okej att längta hem lite va?

20 May 2009

Och vilken vädergud is in charge?

Men crap!

Det åskar hysteriskt ute och haglar något kopiöst!

Jag oroar mig för två saker:
1. Min bil som kanske blir lite bucklig
2. Alla nyplanterade växter utanför fönstret. De ser lite ledsna ut. Det skulle jag också va om jag fick hårda hagelkulor på mig.

Men förutom det så är det faktiskt lite mysigt.

18 May 2009

Veckans guldstjärna

Det cirkulerar ett internt skämt på mitt jobb angående "guldstjärna i kanten" för den som gör något bra. Min kollega har därefter gjort en guldstjärna och klistrat på sin dörr. Min kollega har en dotter som är tre och går på dagis. På dagis delar de ut "veckans guldstjärna" som då cirkulerar runt bland alla barn. När dottern var och hälsade på på kontoret frågar hon
- Mamma, hur läääänge ska du ha veckans guldstjärna egentligen? varpå min kollega sa att dottern gärna fick ge någon annan stjärnan nu.
- Var sitter Åsa nånstans?? och schmaaaack så har jag fått mig en guldstjärna.

Det är så sockersött att man blir alldeles varm i hela hjärtat!

17 May 2009

Konstpaus

Jag ville bara tala om att jag har inte teleporterat mig till ett annat universum där fenomenet "blogg" inte finns. Jag har bara börjat nya jobbet och har fullt upp med att utforska det saltstänkta lilla kustsamhället och pynta sommarstugan.

Eller rättare sagt, jag har inget internet i sommarstugan. Först hade jag tänkt att jag skulle klara mig utan internet men pff, det är ju rena dumheten att va utan en sådan livsviktig sak. Jag är en sådan 80-talist! Internet och jag ska snart bli roomies igen.

Om att beundra och drömma om framtiden

Det finns ett hjärligt flickebarn här i staden som heter Emma. Förutom att jag alltid har tyckt Emma är ett väldigt fint namn så är hon också min idol. Jag lärde känna Emma de somrar som vi åkte båt tillsammans och trots att vi inte ses så ofta så springer vi på varandra emellanåt, kramas och lovar dyrt och heligt att vi måste ses lite oftare, nickar i takt med varandra och vinkar sedan adjö.

När jag lärde känna Emma så bolmade hon stora rökringar stup i kvarten och var lite av en soffpotatis. Sedan fick hon en slag i huvudet av någonting (det skulle inte förvåna mig om det bokstavligen gick till så, för Emma är aningen otursdrabbad om man säger så) och blev helomvänd. Hon slutade röka, köpte ett par löpskor och året därpå sprang hon Göteborgsvarvet på under två timmar. Och bredvid står jag och många andra och gapar vidöppet, applåderar tills det bränner i handflatorna och är sjukt imponerade.

I höstas bestämde jag mig för att "göra en Emma", så jag köpte mig ett par löpskor, anmälde mig till varvet och...

...tappade bort mig själv och min motivation någon gång på vägen. Det blev således inget varv igår trots att mitt startnummer låg ensamt kvar vid utlämnignen och pinade mig. Jag valde istället att supporta O som (till skillnad från mig) var självdiciplinerad nog att ta sig runt djävulsvarvet. När jag står vid målgången så ser jag Emma komma gåendes. Emma ser oförskämt pigg ut och jag vill typ sjunka genom marken som står där UTAN nummerlapp trots att Emma var den första personen jag smsade när jag hade anmält mig till varvet. Hon frågade mig vad jag hade för ursäkt och till min fasa inser jag att jag faktiskt inte har någon ursäkt. God dammit.

Emma ska springa Stockholms maraton om nån månad. Emma är truely min idol.

Jag har ingen ursäkt längre. Faktum är att jag har all chans i världen att "göra en Emma" nu. Så nu har jag anmält mig till Midnattsloppet och ska alldeles strax ner till stan för att köpa mig den där pulsklockan som jag aldrig köpte i höstas.

08 May 2009

Nästa gång jag giva dig påmoppo!

Dammit, när ska folk börja lära sig att följa instruktioner!?!


UPDATE:
Jag använde mina smygskills och konfronterade tvättidstjuven som visade sig tvätta i ALLA fyra maskinerna. Jag bedyrade min snällhet att låta hennes maskiner gå färdigt och påtalade återigen med myndig stämma att det faktiskt inte är okej att sno en tvättid sådär. Jag minns att kvinnan i fråga använde orden "förlåt", "lilla vännen", "knackade på....inte hemma" och "köpa blomma" varpå jag sa "nej tack men du kan låta bli att ta min tvättid nästa gång".

Capish?!

UPDATE NUMERO 2:
Nu sitter jag här och hoppas innerligt och av hela min själ att hon inte springer iväg och köper nån förbaskad blomma. För grejen är den att jag är så jäkla svag för sånt och skulle typ förlåta henne på en nanosekund och jag har inte lust att vara så pass vänlig idag. Snälla gode gud låt henne inte plinga på med en blomma i högsta hugg!

UPDATE NUMERO 3:
Okej, tanta har inte kommit förbi med nån blomma så det är bara att pusta ut. Däremot inträffade följande: Jag och O gick ner för att hämta tvätten från tumlaren. Kvinnan och hennes pojkvän/man/sambo (?) var i torkrummet lite längre bort. Det är knappast så att jag och O har smugit oss ner för att medvetet skrämma kvinnan men så blir ändå fallet. Tänk er en svartvit skräckfilm från 50-talet där en skrämd kvinna spärrar upp ögonen och slår sig för munnen. Ja typ så utspelade sig scenen.
- Men gud, vad rädd jag blev. Jag hörde inte att det var någon annan här! Säger kvinnan efter några sekunder i chock.
Jag och O ser lite frågande på varandra men mumlar ändå en artig "det var aldrig meningen att skrämmas"-fras. O skäms lite mer än jag gör för att ha råkat skrämma henne och lägger till ett "stackare".
- Det tycker nog inte din flickvän eftersom jag snodde hennes tvättid innan. Och jag kunde inte låta bli att fnissa lite skadglatt i trappan upp.

Ha! Karma kicks ass!

07 May 2009

Ibland finns det saker man bara inte kan förstå storheten med

Alltså.
Jag försökte vara hipp med twitter.
Men.
Nu ska jag vara ohipp och sluta twittra.
För.
Meningslösheten var tyvärr alldeles för stor för att mitt förstånd skulle förstå storheten med det.

02 May 2009

Det var en gång ett vindsförråd

Jag råkade löpa amok uppe på vinden och rensade ut hela förrådet. Det var verkligen nödvändigt. Och sanneligen apjobbigt. Nu består det mesta tack och lov av tomma kartonger, men mycket som jag hittade (samt grejer från garderoben) har jag nu lagt ut på tradera. Nåt kanske man blir av med där, men resten kör jag iväg till myrornas.

Feng shui gott folk, feng shui!

Mammas farmors gamla skor

Jag kan inte motstå att visa er skor som en gång tillhörde min mammas farmor. De är som små cupcakes och visst blir man lite smått förälskad? Lyckligtvis har jag och mammas farmor samma storlek men jag har dem hellre stående i bokhyllan, som prydnad.


01 May 2009

Ge mig knark och ett parasoll

Är det så att det är tänkt att jag ska tillbringa min arbetslösa vecka med att vara förkyld och inte kunna vara ute i det fina vädret eller göra något annat viktigt? Är det så va va va? För i så fall vill jag inte vara med längre. Jag har en plikt att vara ledig, sitta i solen, baka bröd och fika. Det tar tid sånt där. Faktiskt!

Damn it.